Jag har insett att mörk choklad är gott! Och det är inte riktig mörk choklad om det är under 70%. 70% choklad är mumsens.

Fast jag har smakat 86% eller något sånt och det smakade ingenting. Det känns onödigt att köpa en chokladkaka för kanske 20:- och sedan smakar den bara kakao.

Nej, satsa på runt 72%, gärna med smak. Det lyfter chokladen lite.

Marabou har mörk choklad, men den är 42% eller något sånt. Inte ens i närheten av vad en mörk choklad ska vara.

Haj!

Ärligt talat har jag inget att skriva om idag. Jag är helt tom i skallen. Men det måste väl finnas sådana dagar också.

Nu är det sommar och vi har en del solsken, vilket är bra. Man får försöka njuta av de soliga dagar som vi har. Men under molninga dagar kan man ha det trevlig på också.

  Sedan så kan man vara ute när det är halvsolig och blåsigt. Jag var en halvdag på stranden. Bada inte, solade inte särskilt mycket. Gick mest runt och satt och pratade med människor jag kände. Tro det eller ej, jag som har svårt att bli brun om bena, blev BRÄND på benen. Och det var inte ens särskilt soligt. Solen tar nog mer än vad man tror. Jag satte inte på mig någon solkräm för det trodde jag inte jag behövde, men ack, där tog jag fel.

Ja, det blev något litet denna gång.

Glad sommar allihopa!

Den helgen som var, var bra. Men jag ångrar att jag inte gjorde vissa saker. Vi behöver inte gå in på detalj vad det var, men det handlade om att jag inte vågade helt enkelt. Nu efteråt är jag ledsen att jag inte tog vara på tillfället jag hade, samma tillfälle kommer aldrig komma tillbaka.

Låt inte tillfällen gå förbi dig! Ta vara på alla tillfällen som du kan att ha kul. Om en kompis ringer och frågar om ni kan göra något, låt inte det tillfället gå förbi och hitta på en ursäkt till varför ni inte kan träffas. Det kanske finns en mening i att hon/han ringer.

Jag tycker man ska leva livet, men man ska inte vara dumdristig för det. Tillfällen kommer och går....ta vara på när det kommer. Ibland kommer de händelser inte tillbaka. Once in a lifttime brukar det heta...  

Halloj!

Något som jag tycker är synd är när man ser människor som är eller har varit intresserad eller rent av kär i en person ett bra tag, men har aldrig vågat säga till personen hur man känner för den.

 Jag tror att man måste kunna ta chanser och riskera sin situation som man är i. Hur ska man annars hitta/finna någon som känner likadant som en själv. Hur ska man få reda på hur den andra känner när man inte pratar med varandra om det.

Så mitt råd idag är att våga säga till den som ni har ett litet intresse av, hur ni tycker om den personen. Man måste vara modig och våga. Visst är det svårt att säga till en bra kompis att man vill vara mer än kompis, men man behöver inte förstöra sin vänskap pga det. Jag måste vara ärlig och säga att jag inte alls är bra på detta som jag råder er att göra, men man kan alltid bättra sig. Men de gånger jag faktiskt gjort det (även fast jag var yngre och spontanare då) har det gått ganska okej ändå. De flesta gångerna har han (det har varit olika han) svarat: Jag vill bara vara din vän.

Och det är väl inget fel med det.

I mitt fall har han aldrig sagt: Jo men jag tycker också om dig.

Grejen är att det händer att svaret blir så och det är då det är värt risken. Man är glad att man vågade. Hade man någonsin förstått om man inte frågat?

Kärleken är konstig och det bör den vara också. Våga så ska du se att det går bra + du får nog ha lite tålamod också :)

Igår hörde jag en flicka på tre år som sa till mig:

- Det heter inte att maten är blä eller usch. Man säger att det är inte min smak.

Tror du jag blev chockad eller!? Inte ens jag säger så. Hon hade hört det på förskolan förmodligen av sina fröknar.

Detta är ett stort bevis att barn ä mer smarta än vad vi tror. Barn är ett previlegium att ha omkring sig.