Jag är en sådan person som är tyst av mig. Jag vågar och orkar inte alltid att säga vad jag tycker. Men jag måste bli bättre på det.

Igår satt jag på tunnelbanan i lugn och ro, sen kommer 5 ungdomskillar in och sätter sig nära mig. Jag kollade ut genom fönstret (som varje stockholmare gör ). Jag "råkade" titta åt deras håll och vad gör de.... Jo de sitter och spottar på golvet. Jag ville bara skrika rakt ut  men jag e så bra uppfostrad att jag inte gör det. Vad gör jag då istället!? Jo, jag ignorerar dem och låtsas att jag inte ser dem. Varför? Jag är inte rädd för att säga åt dem, men jag lät bli istället. Jag ångrade att jag inte sa åt dem på en gång. Om jag hade sagt något till dem någon minut senare, skulle de säkert kommentera mitt sena reply. Jag skulle gladeligen kunna skämma ut dem för hela tunnelbanevagnen, men så blev det inte.

Vad gjorde jag istället för att säga åt dem!? Jo, jag satt och grubblade på en hämnd. Hur skulle jag kunna ge igen? Jag kom inte på något bra. De gick av vid samma station som jag. Jag tänkte att jag kunde spotta i deras luva (Usch och fy om jag hade gjort det, et e typ oförlåtligt), men så lågt går jag inte. Jag gick bakom dem och gav dem svarta blickar. När jag gick ut genom vagngrinden gick ena killen framför mig. Han släppte grinden precis framför mig. Vet du vad han säger då? "Oj, förlåt mig så mycket!" Jag var inte på det bästa humöret. Så jag sa inget utan fortsatte bara gå.

Hans kommentar tog mig ur balans.  Kunde jag fortsätta vara arg eller skulle jag släppa det? Jag lovade mig själv att NÄSTA gång jag ser något liknande, så ska jag säga ifrån. Det är inte problems att uppfostra ungdomar! De måste få höra på noter från främlingar, så de inser att allmänhetens saker kan man inte bahandla hur som helst.

Jag är inte rädd för er!

Lova er själva att göra samma sak. Visst kan man låta bitter, men det är bättre än att vara efterklok och ångra att man inte stod upp för sig själv.

Puss och kram, syns på stan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppsan! Jag visste inte att jag kunde få en sådan känsla. Skratta inte, men jag var på Facebook och kikade runt lite, som är dagens ungdomars tidsfördriv nu för tiden. Då jag läste en kommentar som en tjej hade skrivit till en väldigt trevlig...

Igår gick jag förbi en kvinna som stod och sålde Situation Stockholm. Jag måste erkänna att jag aldrig köpt en sådan förrut, fråga inte varför :P Men när jag gick förbi henne kände jag att jag borde köpa en. För en gångs skull hade jag kontanter, b...

Här sitter jag framför datorn och magen kurrar i ett. Hoppas att de omkring mig inte hör. Eller de hör såkert, men rör ingen min för att jag ska tro att de är döva   Jag har sökt sommarjobb redan nu!!! Eller för flera veckor sen i o f sig, men s...

Hej alla ni som e där ute i världen! Jag kom på igår att jag måste börja le eller i alla fall halvle när jag går. När jag går (till tunnelbanan, till affären, vart som helst) ser jag helt förstörd ut tror jag (jag har ingen spegel framför mig). ...

Det känns som om de flesta människor (speciellt de mer erfarna) att ta vara på ens tid. Att livet går fort, ack så fort.     Jag kan inget mer än att instämma. När jag tänker tillbaka på de senaste åren, så kommer känslan att tiden verkligen går fort...