Hej alla ni som e där ute i världen!

Jag kom på igår att jag måste börja le eller i alla fall halvle när jag går. När jag går (till tunnelbanan, till affären, vart som helst) ser jag helt förstörd ut tror jag (jag har ingen spegel framför mig). Mina mingipor hänger ned, min mun e öppen osv. Liknande såhär

Testa själv och slappna av i hela ansiktet! Man ser inte så fin ut.

Detta måste jag ändra på. Visst ska och kan man inte storle hela tiden, men man kan öva sig på att hålla munnen stängd och låta mingiporna le lite grann. Det är mycket trevligare när man ser någon som ser nöjd ut med livet och sig själv, än som om man ser ut att "man har sålt smöret och tappat pengarna". Tänk på det och jag lovar att göra detsamma  

Det känns som om de flesta människor (speciellt de mer erfarna) att ta vara på ens tid. Att livet går fort, ack så fort.

    Jag kan inget mer än att instämma. När jag tänker tillbaka på de senaste åren, så kommer känslan att tiden verkligen går fort. Man utvecklas hela tiden och på ett sätt förändras. Jag antar att det är sådana smällar man får ta. Livet rullar vidare och man måste ha sitt fokus på vad man gör just nu. Inte ska man väl gräva ned sig över baktiden (ett uttryck jag hörde igår :D )!? Man måste leva varje dag, inte varannan!

Jag och min syster fikade igår. Det var länge sen vi gjorde det faktiskt, eftersom hon har bott utomlands, gift sig, fått barn, jobbat m.m och jag har haft andra saker för mig. Men i alla fall... Jag betalade för oss två. Det var inte så märkvärdigt kan man tycka, men för mig var det det. Hon har alltid varit den som har betalat för mig. Hon har bjudit mig på saker. Summan jag betalade för oss två var betydelselös (speciellt när vi är lika snåla båda två ;), men handligen fick mig att känna mig mer vuxen. Jag pluggar och jobbar extra. Min ekonomi är inte den allra läckraste, fast ändå hade jag mer cash (tror jag) än min syster just då. Min storasyster. Hon som har jobbat i många fler år mer än jag. Lilla jag får chansen att bjuda min 7 år äldre syster på något.

Detta fick mig att inse att jag kanske börjar bli lite vuxen ändå. 

Dagens tips till dig blir:

Tiden går fort. Gör inget som du sedan kommer ångra. Livet går inte ut på att ångra dumma saker, utan var förnuftig innan och se till att göra saker som gör dig glad, så du kan tänka tillbaka på alla roliga saker du gjorde. Alla (eller majoriteten) har minnen, både frivilliga och ofrivilliga, och dessa kommer att "hemsöka" oss genom livet. Gör då en tjänst till dig själv genom att leva ett gott liv. Inte ett tråkigt, utan ett spännande liv med inte allt för crazyga saker ;D

Vissa kvällar då jag ska sova börjar jag storgråta. Med vissa kvällar menar jag ca 1-2 ggr varannan månad.

Jag ligger i sängen och ska sova. (Jag måste påpeka att det alltid är när jag ska sova eller är ensam hemma. Ingen ser att mig när jag gör detta) Sen kommer tankar. Kan vara tråkiga saker som hänt under dagen, händelser som har fått mig att inse hur lycklig lottad jag är, händelser där jag inser vad jag saknar i mitt liv, lyckliga minnen från tidigare år och månader. Vad som helst.

Det börjar med en tår och sen fortsätter det bara att flöda. Det blir så att jag släpper ut all gråt som jag har samlat på mig under ett tag. Det är skönt och befriande. Det pratas jämt om att det är okej att gråta. Jag instämmer verkligen. Man ser saker på sin spets och efteråt inser man att dessa tankar jag har inte behöver vara så jobbiga som kah tänkt mig. Eller så ägnar jag tid till att tänka på hur bra jag har. Att gråta gör livet efter mer trevligt. Testa du me!

Jag inser att detta ämne inte är det allra trevligaste att prata om, men ändå nödvändigt. När jag väl får en sådan gråtattack, så är det såklart inte en sak jag slipper mina tårar över, utan mer 100 olika saker på en gång.

Det känns alltid lättare att gå vidare med livet när man har ägnat sig tid att sörja över tåkigheter. Och man blir på gladare humör när man har ägnat tid åt att vara så tacksam att man känner sig helt handligsförlamad. Man vill så mycket mer. 

Sorry om det blev lite sjukt, men det är så livet är antar jag. Oberäkneligt, precis som vi människor är.

     O   O

    I_____I        

Mina kära läsare!

Var har jag tagit vägen kanske någon har undrat!? Jo, ingen särskildstans. Jag har bara inte känt för att skriva.... Så enkelt var de

Jag börjar härmed med nya tag. Nytt utseende uttåt, men med samma ansikte bakom mästerverket. Jag vill fortfarande skriva om saker som kan förändra och förbättra ens liv ett snäpp genom att tänka positivt och se saker på ett glatt sett. Saker som gör att man mår bättre inombords.