Igår gick jag förbi en kvinna som stod och sålde Situation Stockholm. Jag måste erkänna att jag aldrig köpt en sådan förrut, fråga inte varför :P

Men när jag gick förbi henne kände jag att jag borde köpa en. För en gångs skull hade jag kontanter, brukar mest använda kort, och jag är inte så fattig att jag inte har råd med 40:-. Jag fortsatte att gå, jag gick till den affären jag hade tänkt gå in i, men jag kunde inte släppa tanken på att jag borde köpa, så jag gick ut ur affären och gick tillbaka för att köpa en tidning för att inse att hon hade hunnit lämna platsen (2-3min efter jag gick förbi hene förrra gången). Jag kände en sorg i hjärtat. Om jag hade kommit 1 minut tidigare, skulle hon ha varit kvar då!?

Jag tänkte att jag behövde kompensera detta så jag gick till t-centralen där jag vet att det är någon man som brukar stå. (Som sagt så har jag aldrig köpt en Situation förrut, men visst har jag sett att det finns ett antal människor som säljer dem. och de brukar stå på liknande ställen). Jag önskade för mig själv att det skulle stå någon där så att jag kunde köpa. Själva köpandet handlade inte om att få en tidning som jag kunde läsa på tunnelbanan, utan att rättfärdiga lite av mitt agerande och att visa för de hemlösa att jag uppskattar deras arbete (det är de hemlösas karriär att få sälja en tdning då och då).

Tack och lov så stod det en söt äldre man där jag hoppades någon skulle stå. Jag blev så glad . Inte för att jag fick visa för mig själv att "åh va jag e bra minsann", utan att visa uppskattning och ge mina pengar på någoting gott.

Så nu har jag en Situation Stockholm i min väska som jag bläddrade i lite idag innan lektionen började, men som jag inte har läst än Men nu har jag en i alla fall.

Detta gjorde min dag och förhoppningsvis kände mannen (som jag inte vet vad han heter) glädje över att någon "äntligen" gav honom ett `hej, jag skulle vilja köpa en tidning´och en slant. De får ju inte hela de 40 kronorna, men en del av det. Kanske kommer inte mannen ihåg mig eller att jag ens kom, men jag fick en erfarenhet och nya synviklar, så jag vann på det.

Med detta vill jag inte visa att jag borde få en staty upprest efter mig, utan att genom att ge till andra och vilja andra väl, får man glädje tillbaka. Man mår gott innuti (på ett bra sätt, och inte på ett skrytsamt sätt).

Visa din omtanke till andra. Ge av dig själv och få så mycket tillbaka! Amen to that!

Här sitter jag framför datorn och magen kurrar i ett. Hoppas att de omkring mig inte hör. Eller de hör såkert, men rör ingen min för att jag ska tro att de är döva

Jag har sökt sommarjobb redan nu!!! Eller för flera veckor sen i o f sig, men sista anmälningsdagen är inte ute än, så jag har inte fått något svar än. Det är som skådespelare på Astid Lindgrens Värld. Det låter kanske som om jag siktar mot stjärnorna, men varför inte söka. Om man siktar mot sjärnorna kanske man hamnar bara i himlen, men de e by far bättre än att vara kvar på marken.

Sen vill jag verkligen testa på att jobba där. Man får agera hela dagarna och glädja barn. Kan det finnas något bättre yrke än så!? Showbiz är min grej känner jag. Scenen och jag hör ihop..., även om vi inte träffas lika mycket som jag skulle vilja.

Ja, visst finns det folk med mer erfarenhet och liknande, men kanske är jag bättre än andra som söker, kanske e jag inte den som har sämst kompetens.

Det ska bli roligt att se vad jag får för svar. Förmodligen ett nej tyvärr , men då har jag ändå sökt och jag vet att jag har gjort mitt bästa för den situationen. Men man måste våga ta ett steg ut i det okända för att lyckas och nå dit man vill. Så länge du är kvar på sina bekanta och trygga stigar kommer du ingenvart. Tänk på det!

Vart vill DU komma? Lita på din kompetens och försök nå dit!